Brist på social kontakt med andra?

Blev lite överraskad av sambon idag.
När jag kom hem från jobbet så skulle jag åka upp och släppa ut mammas höns och ankor, hon bad mig göra det eftersom jag slutade några timmar före henne. Sambon såg när jag kom så han åkte med mig upp och skulle hjälpa till.
Visst, det fick han väl göra om han ville.
Eftersom mamma har flertalet gårdar så bad jag sambon att han kunde väl ta den övre gården så kunde jag släppa ut ankorna så länge.
När jag står och släpper ut kvackarna så hör jag sambon säga "Hej. Hej. Hej. ....."
Vänder mig frågande om för att se vem han pratar med !?!
Då har han ställt sig brevid luckan ut i gården och säger hej och klappar varje höna & tupp på huvudet/halsen som kommer ut genom hålet!

Tror inte bara det var jag som var lite förundrad, även fjäderfäna såg lite konfunderade ut.
"Vad i hela friden är det för människa?, Vad sysslar han med?, Kan man inte få gå ut i lugn och ro så här på morronkvisten?, Räcker det inte med ett gemensamt Hej?! "

Jaja. Det kanske är sån man blir om man går sjukskriven för länge (2½ vecka) och knappt får prata med sina kollegor på flera minuter (?!)
Hade hönsen kunnat diskutera bilar, datorer, revolvrar och mobiler så hade väl sambon suttit med en dunk kaffe och tjattrat med de stackars fjäderfäna dagarna i ändå! =)

Nu ska jag gå och knyta mig en stund. Har jag tur så låter telefonen bli att ringa under den stunden!

(konstigt det där, telefonen ringer minsann nästan aldrig när man har tid/lust/ork att prata, den ringer oftast mitt i livsviktiga tv-program som "Hem till gården" el. när man försöker smyga till sig en liten tupplur sådär mitt på dagen!)