Stolt över Moa idag

Våran duktiga Moa har börjat bli lite modig ibland. 

Hon har alltid varit intresserad av hästarna, men försiktig bland dem.  Förra hösten blev hon sakta men säkert räddare och räddare för dem. En dag vägrade hon gå in till dem.

Hon fick börja på ridskola förra hösten och i början gick det ganska bra. Men jag tror att det gick lite för fort fram för henne. De andra barnen hade redan gått en termin och var lite längre fram i sin utbildning.  Hon var alltid exalterad och klädde glatt på sig sina ridkläder när vi skulle åka dit men väl framme vid stallet låste det sig. Moa var inte redo ännu.

Vi lät henne sluta på ridskolan och hon slapp vistas även bland våra hästar här hemma om det inte var riktigt, riiiktigt nödvändigt att hon var med (behövde inte röra hästarna men kanske vara i stallet)

Sedan dess har hon fått ta egna intiativ till att ta kontakt med hästarna. En liten klapp här, låta hästen lukta på henne där. Frågade om hon fick vara med och borsta lite. Leda en häst till/från hagen. Osv.. 

I sommar har hon frågat ganska många ggr om hon kan få rida. Tyvärr är det inte alltid man har haft tid/möjlighet att låta henne göra det. Men hon har fått känna hästsuget självmant smyga sig på iallafall.

Hon fick för några veckor sedan rida lite med mig och sin bror på hästryggen. Tog en liten kort tur i skogen (el. på kalhygget/"parken" i detta fallet)

Idag så var en kompis till mig här med sina två döttrar, yngre än Moa. Vi tog in Lita och Gizma för att flickorna skulle få greja lite med dem, och rida lite (åka häst). 

Moa tog snart befälet inne hos Lita. Borstade och fejjade. Plötsligt har hon hittat en hovkrats och kämpar med att på egen hand få upp hovarna på Lita. Efter att ha stånkat en stund om hur svårt det är så ger jag henne lösenordet (Lita har ett "Sesam-öppna-dig"-lösen för att lyfta hovarna samarbetsvilligt) och genast går det lite lättare om än fortfarande tungt, Lita är ju ändå en nordsvensk och har lite tyngd i sina ben och Moa är knappligen 7 år och späd som en nyfödd gris =)

Har kanske inte nämnt det ännu men under denna tiden Moa höll på med Lita i boxen så var hon där inne alldeles SJÄLV !  Det har hon inte vågat innan. (Jag stod i boxen brevid och kunde snabbt ta mig in vid behov)

Jag gick in och hjälpte till att lyfta hovarna och så fick även kompisens döttrar hjälpa till och kratsa hovar. Väldigt skoj men smutsen i hovarna sitter HÅÅÅRT =)

Efter lite omvårdnad i stallet så fick då äntligen tjejerna rida lite. Kompisens döttrar fick prova Gizma först och Moa fick Lita. Och Moa red alldeles själv (jag gick brevid men höll inte i) och det var självförtroendehöjande om något. Och hästen lyssnade på henne, stannade/startade när Moa ville (förutom när Lita var tvungen att ta matrast vid en askruska vid vägen) och det var naturligtvis bra. 

Moa vågade även rida lite på Gizma, men Lita är favoriten. 

Största hästen i stallet är den tryggaste!

Sorry moster, din häst är för smal att sitta på. /häls. Moa

Varför sitta på en vaderad kökstol när man kan sitta i en bekväm fåtölj?!